lördag 28 april 2007

De gör ju inte ens på rätt sätt!

DN skriver om att man kan köra bilar på frityrolja, det ligger på förstasidan idag. Det var det jag visste, att det var en bra idé att köra bilar på frityrolja! Jag skrev om det för några månader sen här på bloggen till och med.

Fast amerikanerna de skriver om gör inte rätt - jag vill gå ett steg längre. Varför bygga om motorn, hetta upp frityroljan till 70 grader och sen köra på den som den är? Man kan faktiskt göra om frityrolja till riktig biodiesel, som går att köra i vanliga dieselbilar!
Biodiesel-processor från AgeratecEtt svenskt företag som heter Ageratec säljer biodiesel-processorer som sköter omvandlingen från läskig frityrolja till härlig biodiesel. Bara att köpa en biodiesel-processor, hämta frityrolja och sätta igång!

torsdag 26 april 2007

Bittert

Besiktigade bilen idag. Första gången jag besiktigar en bil, det var lite nervöst när jag blev framvinkad och körde in i garaget. Men mannen på bilprovningen stegade lugnt igenom sitt program som han måste gjort tusentals gånger innan och jag stor bara bredvid och tittade. De här felen hittade han:

  • Positionslykta, fram vänster, ur funktion
  • Säkerhetsspärr främre huv, kärv
  • Avgassystem, fastsättn/upphängning bristfällig
  • Färdbroms bromskraftfördelning, fram, bromsverkan ojämn
  • Färdbroms hjulbroms, fram vänster, anläggning
  • Tätning styrled, yttre, båda sidor, skadad
Inget som låter alltför farligt eller dyrt i mina öron. Ska boka verkstadstid imorgon. Jag frågade honom om han skulle våga köra sin familj i bilen. Han funderade lite, men sa sen att det skulle han - det är inget större fel på bilen.

Sen åkte jag hemmåt, och stängde av motorn vid varje rödljus för att den inte skulle koka igen. Jag tyckte nog värmen såg lite väl hög ut. ACn har slutat fungera också sen förra sommaren kunde jag svettandes konstatera. Och ibland när man precis startat bilen lyser en lampa där det står "check engine". Jag frågade faktiskt om den där lampan på bilprovningen och han grymtade nåt om att det var elektroniken som tokat ur men att han inte brydde sig om sånt. Helt felfri är den nog inte ändå, vår bil.

Till middag skulle vi äta pasta med en gräddig zucchini-sås med saffran. En timma stod jag i köket och slet. Det är ett recept vi provat förut från vår nya favoritkokbok Italienskt! Hemma hos Johanna. Jag fick boken i födelsedagspresent av Ki och det är suveränt goda recept i den. Idag lagade jag dubbel sats. Vi ska till Stugan i helgen, och vi tänkte ta med oss en middag hemifrån för att laga så lite mat som möjligt där i strömlösheten. När det var nästan klart och det luktade ljuvligt i lägenheten så provsmakade vi... och fick spotta ut maten i diskhon. Bittert! En zucchini måste ha varit bitter och försört hela rätten. Det var oätbart.

Jag gick till ICA och fick pengarna tillbaka för maten vi lagat. Men tid går ju inte att få tillbaka så middagen blev serverad klockan åtta ikväll och det var med slokande miner vi petade i oss kallnad pasta blandad med smaksatt crème fraîche som ovärdigt substitut för hemlagad italiensk härlighet.

onsdag 18 april 2007

Nu är det kallt

Men i helgen var det vår och sommarvarmt. Farfar var på besök och vi var på utflykt nästan hela tiden i det fina vädret. Linn springer och springer, man blir glad av att se henne!

Examensarbete: Optiskt Kamouflage

Examensarbete: Optiskt Kamouflage

Bakgrund

Idag vet vi hur vi gör våra farkoster svåra att se för radar, med så kallad stealth teknik. Men mot en ljus bakgrund syns de för blotta ögat.
I ett examensarbete vill vi nu undersöka möjligheterna att skapa ett system för optiskt kamouflage. Ett sådant system är högintressant inom många av de områden Saab är verksamt.
Genom att mäta infallande ljus och med en matris av ljuskällor återskapa detta ljus uppnås en optisk, kamouflerande effekt. Att ta fram en generell algoritm för detta är huvudmålet med det här examensarbetet. En annan del av examensarbetet är att göra en utvärdering av hur det fungerar, vilket kommer att göras i en simulatormiljö.
Vi är också intresserade av hur ett optiskt kamouflage inverkar på radarsignaturen, hur skador inverkar på systemet, vilka typer av sensorer som behövs, hur kamouflageegenskaperna fungerar på krökta ytor och hur många betraktningsvinklar systemet klarar av. Allt detta kommer troligen inte att ingå i examensarbetet. Detta är en teknik, och ett examensarbete, med många möjligheter.

Vi söker en blivande civilingenjör, med datakunskaper och med goda teoretiska matematikkunskaper, med engagemang och med drivkraft. I det här examensarbetet får du chansen att arbeta med teknik i ett skede där fantasin är möjligheternas gräns.
/.../

För mer information kontakta:

Torkel Danielsson, tfn 013-18 43 95, torkel.danielsson [på] saab.se eller Ulf Lundqvist, tfn 013-18 63 88, ulf.b.lundqvist [på] saab.se


Låter det spännande, eller vad tycker ni?

tisdag 10 april 2007

Kimchi är här!

-Mamma är här!

-Pappa är här!

-Kimchi är här!


Glädjestrålande berättar Linn för världen att nu är det dags för middag. För nu är allt som behövs för att det ska vara middag här: mamma, pappa och kimchi!



Ki hade med sig en liten burk med kimchi från Kina, men den räckte inte långt. I lördags åkte vi och köpte upp all salladkål de hade på Coop, det blev två kassar fulla, plus en kasse med allt annat som behövs. Sen stod Ki i köket hela dagen och saltade salladskål, skar grönsaker i lagom stora bitar, och blandade chilipulverkryddblandning i den största skålen vi har.

Nu står kimchin i kylen och surnar till, om en vecka börjar den bli klar. Det är härligt att de är tillbaka från Kina, jag började tröttna på min pastadominerade gräsänklingsdiet.

söndag 8 april 2007

Ki, det ryker om bilen!

Efter ett dygn i Uppsala, med middag hos farmor och påsklunch i förtid hos farfar, var det dags för oss att åka hem till Linköping. Jag hade läst nånstans att skärtorsdagen är årets värsta dag att köra bil. Men vi resonerade som så, att om vi bara kom iväg innan efterjobbet-ruschen, och vi hade gott om tid på oss, så skulle allt gå bra.

Och fram till Stockholm gick allt fint. Trafiken flöt på i lagom tempo, ganska lite bilar. Ki sov, och det gjorde Ki också.

Men vid en av påfarterna för trafik på E4:an söderut från Stockholm saktade trafiken in till en lång, tidvis stillastående bilkö. Koppling, ettan, bromsa, stå still, koppling, ettan, bromsa, lite snabbare i med tvåan, bromsa och så lite gas igen. Efter en halvtimma tyckte jag att termometern till motorn började krypa lite väl långt uppåt. Nästan på det röda.

Strax efter sista avfarten mot Kungenskurva-butikerna strömmade det upp vit rök från motorn.

Ki, det ryker om bilen! sa jag, med skräck i rösten.

Jaha, svarade hon, för vad skulle hon göra åt det hade jag tänkt?

Spänn loss Linn! vrålade jag och satte på varningsblinkersen medan jag kryssade ut mot refugen.

Vi hade tur och kunde parkera där en påfart tog slut och det fanns lite mer utrymme i marginalen. Det kom rök från motorn trots att jag stängt av den. Vi slet ut stackars Linn ur bilen och ställde oss i diket för att se om bilen skulle börja brinna. Linn skrek för full hals, att bli utsliten ur bilen av två skräckslagna föräldrar kan inte vara så roligt.

Bilen började inte brinna. Jag kröp in i den igen och öppnade motorhuven. Den vita röken kom från kylaren. Konstigt nog gick inte fläkten som ska kyla ner vattnet, och det var väl därför det blivit för varmt. Bilen ska in på besiktning nu i slutet av april och innan dess tänkter vi varken lita på den eller reparera den.

Vi letade igenom bilen efter vatten att hälla i kylaren och hittade en liter i två petflaskor och lite kylarvätska från i vintras i en tredje flaska. Det hade slutat ryka från kylaren. Caution, never open when hot! stod det tydligt skrivet på kylarlocket. Det har ju slutat ryka från den nu så det är säkert ingen fara om jag öppnar lite försiktigt, tänkte jag.

Jag hade fel. Det sprutade ånga och kokhett kylarvatten från locket när jag bara ruckat lite på det. Som tur var sprutade det inte på mig och jag lyckades stänga det igen. Nu räckte det inte längre med lite mineralvatten för att ersätta det som kokat bort. Jag ringde pappa och konfererade. Låt motorn svalna och se till att hitta vatten, blev slutsatsen. Det blåste kallt vid motorvägskanten. Trafiken var fortfarande en enda lång bilkö. De tittade på oss från bilarna och såg ut att tycka synd om oss.

Ki och Linn gick in i bilen igen för att bli lite varma, Linn hade lugnat sig lite. Jag sprang iväg för att leta efter vatten. Efter att ha hoppat upp och kravlat mig över bullerplanket till motorvägen (det var svårt, de där planken är höga), hamnade jag mitt i ett bostadsområde med stora tysta hyreshus. Inget vatten och ingen butik i sikte. Jag frågade två jag stötte på om de hade vatten, om de bodde här så jag kunde hämta vatten, eller om de visste någon butik så jag kunde köpa vatten. Men det blev nej på allt. Jag frågade två andra, men nej igen. Jag sprang vidare och funderade på om jag skulle gå in i nåt av husen och ringa på dörrar för att få hjälp.

Men så började jag tänka på Ki och Linn i bilen vid motorvägskanten. Och det kändes så hemskt, att jag lämnat dem där när jag borde vara med dem. Så jag sprang tillbaka (runt staketet den här gången, det fanns en öppning). Motorn måste ha svalnat nu, vi får köra tills vi kommer till en bättre parkering. Om bilen vill gå sönder så får den göra det, vi tycker inte om den ändå.

Motorn hade svalnat så mycket att vi kunde skruva av locket till kylaren och hälla i det vatten vi hade. Vattennivån syntes inte och var alltså långt under "min" på kylartanken. Vi satte oss och körde iväg. Varje gång trafiken stannade in stängde jag av motorn. Det är fantastiskt vad trögt det är att bromsa utan servo. Och vad läskigt det är med rattlås i en rullande bil. Rattlåset låste aldrig - men vetskapen om att det kunde gjort det räckte för att hålla puslen uppe. Vi klarade motorn och kunde svänga av vid nästa avtag en bit bort. En bra parkering hittade vi också, precis vid en liten fontän.

Med fontänvatten i kylaren styrde vi försiktigt ut på motorvägen igen. Trafiken rullade bättre, kanske hade vi passerat trafikkulmen. Bilen gick bra och tempraturen höll sig på det vita resten av resan.

Vi åkte från Uppsala trax efter tre på eftermiddan och kom fram till Linköping strax efter nio. Det brukar ta tre-fyra timmar att köra.

Nästa gång vi ska resa mellan Uppsala och Linköping på en skärtorsdag kör vi över Strängnäs.

lördag 7 april 2007

Terminal två på Arlanda

Helt plötsligt stod de bara där bredvid mig.

-Hej, här är vi! sa Ki, med Linn i en bärsele på ryggen.

Terminal två på Arlanda är jättesnabb. Fem i fyra landade planet. Klockan fyra ringde jag Ki, som svarade och sa att de satt kvar i planet men att det var dags att gå för de var de sista kvar där. Fem över fyra kunde jag inte hålla mig utan ringde igen. Självklart hade de bara precis kommit av planet, och inte ens ställt sig att vänta på bagaget, eller gått igenom passkontrollen.

Puh, tänkte jag och andades djupt för att försöka få kontroll på alla känslor i kroppen. Puh, här gäller det att slappna av. De kommer inte förräns om en timme, säkert tar det längre tid. Vad göra, vad göra?

Mobiltelefonspel fick det bli.

Quadrapop heter spelet på min nya mobil. Det är så där lagom underhållande att man kan fokusera in sig i det ett tag, men inte så underhållande att man känner sig tvingad att försaka viktigare saker i tillvaron för att spela det.

Men så, tjugo över fyra redan, stod de helt plötsligt bara där precis bredvid mig! Terminal två på Arlanda är jättesnabb, bagagehämtning och passkontroll gick på ett kick tydligen.

Linn bara tittade på mig. De var inte så trötta som jag trott de skulle vara. Men hon bara tittade på mig. Efter några minuter sa hon, tyst först, pappa. Sen lite starkare, Pappa!

Jag hade funderat lite på hur hon skulle reagera. Skulle hon vara arg på mig för att jag bara visat mig på en jobbig dator i en månad? Skulle hon vara blyg och reserverad?

Blygheten och förvåningen gick fört över. Det blev snart precis som vanligt; jag sprang och jagade henne runt, runt i ankomsthallen, hon pipandes av skratt. Det var lite ovant, och lite läskigt när jag fångade henne i början, men nästan som vanligt.

Skönt.

söndag 1 april 2007

Lunta!

Lunta: verb, dialektalt (Halland); Elda gräs på våren.

I helgen har jag luntat! Det är härligt att få släppa fram pyromanen i sig, och dessutom göra nytta. Man eldar upp det torra, trista fjolårsgräset, så kommer allt fint, nytt vårgrönt fram lättare och växer bättre. Det är också ett ypperligt tillfälle att elda upp gamla rishögar.

I stugan har vi inte luntat på sex år, däremot har vi röjt en hel buskage. Det var tre stycken manshöga rishögar att elda sig igenom innan vi var klara.

Jag och mamma åkte ner i fredags, luntade hela lördan och var i Varberg idag på förmiddan. Nu sitter jag lycklig, men med skinnflådda händer, med värkande rygg och med kläder som luktar brandrök, hemma framför datorn och går igenom bilderna.

Mer luntning:
Luntning 2010
Luntning 2009
Luntning 2008

Vår

Våren är härlig, och nu är den här!

(tog bilden för ett tag sen men har gått igenom bilder först ikväll)


 
www.flickr.com
Torkel Danielsson's items Go to Torkel Danielsson's photostream