Terminal två på Arlanda

Helt plötsligt stod de bara där bredvid mig.

-Hej, här är vi! sa Ki, med Linn i en bärsele på ryggen.

Terminal två på Arlanda är jättesnabb. Fem i fyra landade planet. Klockan fyra ringde jag Ki, som svarade och sa att de satt kvar i planet men att det var dags att gå för de var de sista kvar där. Fem över fyra kunde jag inte hålla mig utan ringde igen. Självklart hade de bara precis kommit av planet, och inte ens ställt sig att vänta på bagaget, eller gått igenom passkontrollen.

Puh, tänkte jag och andades djupt för att försöka få kontroll på alla känslor i kroppen. Puh, här gäller det att slappna av. De kommer inte förräns om en timme, säkert tar det längre tid. Vad göra, vad göra?

Mobiltelefonspel fick det bli.

Quadrapop heter spelet på min nya mobil. Det är så där lagom underhållande att man kan fokusera in sig i det ett tag, men inte så underhållande att man känner sig tvingad att försaka viktigare saker i tillvaron för att spela det.

Men så, tjugo över fyra redan, stod de helt plötsligt bara där precis bredvid mig! Terminal två på Arlanda är jättesnabb, bagagehämtning och passkontroll gick på ett kick tydligen.

Linn bara tittade på mig. De var inte så trötta som jag trott de skulle vara. Men hon bara tittade på mig. Efter några minuter sa hon, tyst först, pappa. Sen lite starkare, Pappa!

Jag hade funderat lite på hur hon skulle reagera. Skulle hon vara arg på mig för att jag bara visat mig på en jobbig dator i en månad? Skulle hon vara blyg och reserverad?

Blygheten och förvåningen gick fört över. Det blev snart precis som vanligt; jag sprang och jagade henne runt, runt i ankomsthallen, hon pipandes av skratt. Det var lite ovant, och lite läskigt när jag fångade henne i början, men nästan som vanligt.

Skönt.