Fallout

Rooibos.

Året måste ha varit 1999 eller 2000. Jag gick i trean på gymnasiet. IT-bubblan var ingen bubbla, utan framtiden. Bioteknik verkade kul och spännande och nåt sånt ville jag läsa på universitetet. Ingen var rädd för den globala uppvärmningen. Och Magnus berättade om ett kul spel han fått tag på.

Fallout hette spelet, och jag fick gärna låna skivan. Sen var jag fast. Fallout 1 och 2 är nog de spel jag spelat mest genom åren, förutom spelen i Civilization-serien. Sen har jag ju spelat mer också: mindre inhopp i Counterstrike, Diablo, Warcraft (men inte WoW, det håller jag mig borta från!), Starcraft och massor av annat när jag bodde i kollektiv några år och hade kommit på att bioteknik var varken kul eller spännande.

Så när de nu släppte Fallout 3, nästan tio år efter senaste spelet och precis lagom till min pappaledighet, ja då fanns det ju inte så mycket att diskutera. Jag köpte spelet och satte mig att spela.

Jonas Thente skrev en lyrisk recension av Fallout 3 i DN, 5/5 i betyg. Jag tänker inte recensera spelet. Men jag vill skriva lite om mitt intryck av det.

Att gå tillbaka till gamla favoriter kan vara farligt. Jag tyckte Tool var ett grymt bra band. Men nu lyssnar jag mer på texterna och spelar inte lika högt - och då håller de inte riktigt längre.

Fallout håller förvånansvärt bra. Det är roligt att gå in i spelvärlden och bara planlöst utforska. Det är ett väldigt stort spel och man har många möjligheter att lösa de problem man ställs inför på olika sätt. Tio års spelutveckling har gjort både grafik och ljud fantastiskt mycket bättre. Tiden bara flyger iväg när man spelar, det är tur att det är ett spel som faktiskt har ett slut.

Tyvärr var det lite mycket splatter och lite för många repetitiva strider. Det är till stora delar ett spel att spela endast när barnen sover.

Var kommer Rooibos in i det här då?

Jo, senaste gången jag spelade Fallout 2 hade jag upptäckt det afrikanska teet med den annorlunda smaken. Jag spelade Fallout och drack rooibos många, långa kvällar och nätter. Nu kan jag inte dricka rooibos längre utan att tänka på Fallout.

Om läkare och tandläkare

Jag var hos tandläkaren i veckan som gick. Thea heter min tandläkare nuförtiden. De gav mig en tandborste vid ett värvningsstånd på stan, jag ger dem min tandvårdscheck. Jag gissar att de tjänar på affären.

Inga hål, inga problem. Ny tid för att putsa bort lite tandsten och missfärgningar. Jag gissar som sagt att de tjänar på affären. Är det sant att det är te och inte kaffe som är värst på att färga tänder? Kanske borde dricka jos till frukost i stället. Fast man är ju svensk: blå ögon och gula tänder, eller hur säger danskarna.

Varför går vi till tandläkaren en gång om året men till läkare bara när vi själva tycker oss vara så sjuka att vi behöver det? Det är ju inte klokt vad mycket som kan gå galet med kroppen och mycket är ju nästan omöjligt att diagnostisera rätt själv. Jag tycker det borde finnas möjlighet att komma till läkare en gång om året och kolla upp kroppen och hur allt utvecklas.

Vikt, blodtryck, lite blodprover, frågor om kost och leverne. En tid att fråga om det är rätt att ta vitaminer eller om den där pricken man hittade på armen är farlig och så. Sammanställning med råd om vad som enkelt kan förändras och hur det påverkar förväntad livslängd. Remiss om nåt konstigt dyker upp. Journaler så att utvecklingen kan spåras bakåt i tiden. En genomgång av eventuella mediciner som skrivits ut av olika specialister (har läst att det är ett jätteproblem för många äldre att de tar massor med onödiga och potentiellt kombinatoriskt skadliga mediciner).

Jag har ofta känt på sjukhus och på vårdcentraler att man antas ha koll själv på allt som kan gå fel med kroppen och alla sjukdomar man kan få. Eller nuförtiden då främst som barn kan få. Det är jag som ska söka mig till en läkare när det behövs. Om jag kommer till läkaren och så var det inte tillräckligt allvarligt för att få medicin eller så var det ett virus så de inte kunde göra något ändå, ja då ser de lite sura ut.
-Dumma patient som tar upp vår tid, verkar de tänka.

Men det är ju fullständigt omöjligt att ha koll på alla sjukdomar man kan få. Och jämför återigen med tandläkarna: hur svårt är det med tänder jämfört med hela resten av kroppen? Och till tandläkaren går vi varje år för att putsa lite tandsten och få veta att allt är bra.

Jag tror det finns en potentiell jättemarknad här.

Sofie får plats på samma dagis som Linn!

Hurra hurra!

I januari är det inskolning.