Linn har slutat med blöja!

Jag har inte vågat blogga om det — tänk om det blir bakslag — men.. Linn har slutat med blöja!

I alla fall när hon är hemma. Och när hon inte sover. Men ändå — det är ett stort steg att gå från blöja till trosor! Jag har bara fångat henne en gång hittills när hon var på väg att göra fel sak på fel plats, och då hann olyckan inte ens fullbordas. Hon är så duktig: -Kissa! säger hon och går till pottan, som står i hallen.

Det var faktiskt farmor som började, när hon var nere och tog hand om Linn under förlossningen. Hon tog helt enkelt av Linn blöjan och lät henne gå med rumpan bar. Och när det var dags att gå till pottan så berättade Linn det. Jag och Ki häpnade när vi hörde det — men vi fortsatte förstås.

Jag pratade med dagis i dag, kanske ska hon sluta med blöja där också nästa vecka.

Sofie sover och äter

Oftast ser Sofie ut så här:



Då och då vaknar hon, gnyr lite, bajsar, blir bytt på, skriker lite efter mat, får mat, och sen somnar hon igen.

Hon börjar bli lite mer vaken, vi försöker hålla henne vaken på dagen. Men det är svårt att väcka en bebis som vill sova. Jag kan hälla ut en låda duplo åt Linn på golvet bredvid Sofie utan att hon mer än rör sig lite i korgen. På natten däremot vill hon vara vaken, men det är lite jobbigt - för då vill ju inte vi vara vakna. Så vi försöker hålla henne vaken på dagen.

Och ibland är hon vaken och ser ut så här:



Ibland ligger Sofie och gnyr hos oss, och vi vet inte vad hon vill. Vill hon ha mat? Eller vill hon bara sova, men ändå suga på något för att bebisar alltid vill suga på något?
-Nnn!
-Nnn!
-Nnn! kan det låta.
-Luuugn gumman, såååja sååja säger vi då, försöker låta lugnande, och buffar henne lite på blöjbaken.

"Bebisars skrik är ett kraftfullt språk" eller något liknande har jag läst någonstans. Idag provade jag att tänka att Sofie sa Mat! och inte Nnn!

Oj vad hon tjatade efter mat!
-Mat!
-Mat!
-Mat!
-Luuugn gumman, såååja sååja
-Mat!
-Mat!
-MAAAT!

Heja Ki!

Ki klarade första kursen på sjuksköterskeprogrammet. 40% fick underkänt men hon klarade tentan och har fått godkänt på kursen.

Vi firade med sushi. Och så fick hon blommor av mig.

Heja Ki, hurra, grattis!

(Jag gjorde allt utom riset. De tittade klentroget på mig när jag berättade att jag lagat maten när jag hade med mig sushi till jobbet som matlåda en gång - men det är faktiskt oftast jag som gör sushi hos oss. Det passar mina pilliga fingrar tror jag.)

Inte riktigt som filmjölk

Ändrade perspektiv.

BRAK!
låter det någonstans i lägenheten,
-Linn! Hur gick det? Gjorde du dig illa?!
Vi springer och kollar så att inte vår stackars lilla dotter skadat sig på något i lägenheten.

Så brukade det vara. Sedan den 10 november är det så här:

BRAK!
låter det någonstans i lägenheten,
-Linn! Vad har du gjort nu? Du har väl inte förstört något?
Vi springer och kollar så att inte vår stora dotter skadat något i lägenheten.

Linn är underbar mot Sofie. Hon pysslar om henne, klappar henne, frågar efter henne och vill titta på henne. Men Linn är två och ett halvt år, och Sofie blev en vecka idag. Linn har otroligt med spring i benen, och bus i kroppen så hon vet inte vad hon ska göra med sig själv ibland. Även om hon vill väl så blir det ibland lite våldsamt även mot lillasyster Sofie. Och efter att ha hållit i Sofie inser vi hur stor Linn blivit, när vi sen håller i henne. Ändrade perspektiv.

För övrigt är farfar här den här helgen och tittar på nya barnbarnet. Han hade med sig vinterdäcken till bilen från Uppsala, där de stått i hans garage. Äntligen! Nu kan vi åka till IKEA och köpa fler handdukar och tvättlappar. Vi har tvättat ofta för att få de vi hade sen Linn att räcka.

Sofie bajsar oftast två gånger förstår ni. Först en gång i blöjan. Sen väntar hon tills vi lagt henne på skötbordet, torkat henne och precis ska sätta på ny blöja — då bajsar hon igen. Så vi får byta handduken på skötbordet ofta. Varför vi inte väntar med att byta tills hon bajsat andra gången, undrar ni? Det hjälper inte. Hon väntar tills det är dags att sätta på ny blöja, då kommer det. Det har nog nåt med kall luft att göra, trodde farfar. Men det kvittar, bebisbajs luktar ungefär som filmjölk och är inte ett dugg farligt. Bara vi får köpt fler handdukar så får hon bajsa ner skötbordet så mycket hon vill sen.

(Nåja, inte riktigt som filmjölk. Men farligt är det i alla fall inte.)

Hon är helt perfekt!

Sofie Shu Danielsson föddes klockan 18:14 på Universitetssjukhuset i Linköping. Hon vägde vid födseln 2900 gram och var 49 cm lång. När jag skulle beskriva henne i telefon för farmor, som var hemma och väntade med Linn, sa jag
-Hon är helt perfekt!
Nu några dagar senare, när hon ligger och sover hos Ki, känner jag att det inte finns mycket att tillägga. I Uppsala tar de kort på alla nyfödda bebisar och publicarar på nätet: webbisar. I Linköping har de inte börjat med det än, så jag får lägga upp mina bilder själv:

Kvart över fem i lördags morse ruskade Ki om mig och sa:
-Jag tror du måste ringa förlossningen, det är nog vattnet som går nu!

Sen var det kaos hemma. Väskan skulle packas, Linn väckas, välling till oss alla tre för att ha något i magen, var är kameran?!, farmor skulle ringas (vi hade bestämt att hon skulle komma ner från Uppsala för att ta hand om Linn under förlossningen), på med alla ytterkläder, och så ut till bilen. Vinterdäcken ligger i Uppsala och där gör de inte mycket nytta, så vi krypkörde på hala sommardäck i vinterväglaget till sjukhuset.

Visst var det vattnet som hade gått, konstaterade barnmorskorna snabbt när vi kommit in i förlossningsrummet. I vanliga fall skulle vi nu ha fått åka hem för att vänta in att det kom igång på riktigt. Men Sofie var inte riktigt fixerad i bäckenet än, och därför ville de ha oss kvar och Ki fick dropp så det skulle komma igång snabbare. Farmor kom och hämtade Linn vid tolv och sen var det bara jag och Ki och barnmorskorna.

Förlossningen gick snabbt och bra. Men moderkakan ville inte riktigt lossna när det var över. De sövde Ki och hon förlorade en del blod. Jag blev lämnad ensam med nyfödda Sofie och blev riktigt orolig innan jag fick komma och träffa Ki på uppvaket.

Men nu, några dagar senare, är vi alla hemma i lägenheten igen och mår bra

Tvåbarnsföräldrar! Jag tittar på Linn, och sen på Sofie, och sen på Linn igen och kan inte riktigt begripa det ibland. Men det känns bra.

Sexism

Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò och Tobias Billström betalade inte sina tevelicenser. Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò avgick, men inte Tobias Billström.

Och nu har Ulrica Schenström avgått.

Vad är det som gör att kvinnor döms så mycket hårdare än män?

Gör ett tankeexperiment: Tänk att det var Maria Wetterstrand (och inte Peter Eriksson) som kört stadsjeep. Tänk att det var Göran Persson (och inte Mona Sahlin) som köpt toblerone för statens pengar. Tänk att det var en kvinnlig politiker (och inte Per Bill) som berusad bråkat med en ordningsvakt. Tänk att det varit en manlig statssekreterare (och inte Ulrica Schenström) som varit på krogen, druckit vin och pussats med en journalist.

Jag brukar inte betrakta mig som feminist. Det är för mycket dumheter som förknippas med ordet feminism (att det inte skulle vara någon skillnad på kvinnor och män och att kön är en social konstruktion är trams). Men att media så här konsekvent dömer kvinnor hårdare än män för olika "skandaler" är riktigt uselt, sexism är väl ett ganska passande ord för vad de håller på med?

Sen handlar det också om att kvinnorna väljer att avgå. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò och Ulrica Schenström har avgått på egen begäran: Fredrik Reinfeldt har beklagat deras beslut. Men jag kan inte komma ifrån obehagskänslan när mediedrevet slår upp helsidor om någon stackars kvinna som gjort något som inte ens hade varit värt en notis om hon inte varit en hon utan en han.