Snömannen

För nån vecka sen var jag på besök hos ett partnerföretag i EU-samarbetsprojektet som tar upp det mesta av min 8-5-tid. Italien = mat som slår det mesta.

Portvakten ville ha våra pass för att ge oss passerkort, och det fick han. När det blev min tur tittade han på mig, plockade upp ett pass i högen, öppnade det och tittade på bilden. Sen tittade han på mig igen, och sen började han plocka med sin dator.

Passet var tyskt. Men det kan man kanske inte kräva att han ska veta att jag inte är tysk. Bilden på passet föreställde en man med svart hår. Kan man inte kräva att han ska se att jag inte har svart hår?

En kollega ingrep:
-That is not his passport.

Portvakten tittar upp. Tittar på kollegan. Tittar på mig. Tittar på passet. Mumlar nåt obegripligt. Fortsätter plocka med datorn.

Jag:
-That is NOT MY PASSPORT!

Portvakten tittar inte ens upp, utan nöjer sig med att mumla. Sen pekar han var jag ska ställa mig för att ta en bild till passerkortet.

Ok... Spelar väl ingen roll vad det står för namn på ett passerkort, egentligen? Jag ställer mig där jag ska och blir fotad och efter lite underskrifter har jag ett passerkort där det står att jag heter [inte mitt namn], att jag är tysk, och att jag får vara där jag är om jag har någon med mig.

Sen hittar portvakten mitt riktiga passerkort. Det hade han tydligen redan skrivit ut, eftersom jag varit där förut och han därför redan har en bild på mig.

Han vinkar fram mig, visar på mitt riktiga passerkort och var jag ska skriva under.

Ok... Menar han att jag ska ha två? Har han glömt att han just gett mig ett passerkort och bestämt sig för att jag är tysk?

-But, I already have one.

Portvakten tar mitt tyska passerkort och tittar på det. Han ser förvånad ut. Sen visar han på att jag borde skriva under på mina riktiga papper. Så får jag det riktiga passerkortet och får gå in.

Jag berättar vad som hänt för våra värdar:
-Oh, that guy? He's a bit crazy, we call him the snowman.