Det är så man vill gråta

Krigen i Irak och Afghanistan tar enorma resurser i anspråk. Varje soldat ska ha utrustning och mat. Varje droppe diesel ska köras med lastbil från Pakistan. Pansarvagnar flygs in med flygplan.

Och så denna inkompetens:

The saga of Mr. White (real name Timor Shah) and Mr. Pink (Nadir Khan) is only part of the story, but deserves an airing. After Mr. White was killed by Mr. Pink, he then fled into the protection of the local Taliban while his men continued to work as security contractors for Armor Group at Shindand Airbase for more than a month. They were eventually fired for supplying intelligence about the base to Mr. Pink, who the U.S. military eventually identified as a “mid-level Taliban manager.”

Det är så man vill gråta, de hyr in skurkar för att agera vakter, och efter att skurkarna skjutit varandra, blivit skjutna av amerikanerna, och bevisat sig vara talibaner - så fortsätter man använda de som vakter.

Det finns nog bättre exempel på inkompetens där ute (wikileaks borde ju kunna bjuda på en del...). Men det här räcker för att illustrera problemet.

Vad göra - lämna Afghanistan? Då tar talibanerna över, med droger och terror, och kan destabilisera ännu mer av regionen.

Vad göra - mer trupper? Det hjälper nog inte. Uppror kan möjligen kväsas med våld - men det var väl knappast Gestapo/Stasi/KGB vi var ute för att skapa i Afghanistan.

Vad göra - kämpa på och hoppas att vi bit för bit kan bygga upp en ekonomi och en infrastruktur som gör att landet kommer på fötter igen? Jo, ungefär så borde det väl bli. Men det måste få kosta rejält med pengar, lika mycket som vi satsar på militären. Mitt förslag: bygg en järnväg genom Ryssland till Afghanistan och subventionera handeln.