fredag 29 januari 2010

Gubbe?!

-Så nu har du fyllt gubbe?

Nej. Det hade jag inga planer på att göra. Ingen stor fest är planerad heller, men den diskret passerade 30-årsdagen blir mindre diskret när halva korridoren på jobbet fick ett meddelande på facebook om att Torkel fyller år idag.

Har haft en kanonvecka - födelsedag sen förra fredan med presenter i olika form som avlöst varandra. Flyt och flow och fin uppvaktning!

Men, alltså, det här med gubbe...

Anders och Andreas försökte övertyga mig på jobbet igår att det är en naturlig utkomst av fungerande evolution att individers livslängd begränsas. Det ville jag inte gå med på. Jag har läst min Kurzweil och ser fram emot en accelererande teknikutveckling och livsförlängning.

Kan det vara så att det är meningen att vi ska dö? Resonemanget gick, om jag förstod det rätt, ut på att en art där individerna har en livslängd som är betydligt längre än reproduktionstakten kommer expandera och tillslut sluka sig själv. Därför ska arter tjäna på att individer har en max_age-variabel - avkomman får då plats att leva.

Jag tycker det låter lika fel som de som hävdar att man ska lämna plats åt yngre generationer på arbetsmarknaden genom att bli av med det köttberg som sitter som en propp där nu och suger upp all näring. Det stämmer helt enkelt inte. Jobb skapar jobb. Om man tar bort såna som jobbar blir det ännu färre möjligheter för nya att komma in på arbetsmarknaden. Arbete är inte en fast resurs som skall hushållas - och det är inte platsen för liv heller.

Människan har ju under miljoner år haft generationscykler på mindre än 20-25 år om jag förstått det rätt. För att teorin om att evolutionen skapat livstidsbegränsningen ska stämma bör man väl då anta att det vore skadligt för oss som art om en individ kan leva till ens 40. Men det gör vi. Och människan överlevde. Alltså stämmer inte teorin. Eller? Tänk på råttorna - de har ju en brutal reproduktionstakt men inte dör de för det.

Livslängdsbegränsning är en parameter som inte stått under evolutionär press alls. Det är en happening att vi åldras, det har helt enkelt bara råkat bli så (rättare kanske: långt liv är inte en parameter som stått under evolutionärt tryck och därför har den prioriterats bort). Alltså bör vi ju kunna rätta till det.

Och om man ska bli gubbe vid 30 blir det mycket tid att vara gubbe så jag tänkte vänta åtminstone ett decennium till. Antagligen två. Eller tre?

5 Comments:

  • Hej, googlade lite på Runnö i em och fann din blogg. Heter Henrik Berglund (Danielsson) och är kusin med din Pappa Pelle men det är några år sedan vi sågs senast. Bor i Sthlm sen länge. Har minnen från Runnö sen jag växte upp men som du sa stugan gick i den andra släktens väg. Det va rett fins kort du hade tagit därifrån. Har funderat på att försöka mig på ett besök där någon sommar men tiden brukar inte räcka till.

    br Henrik B

    (hbe@essve.se)

    By Anonymous Anonym, at söndag 31 januari 2010 16:12:00 CET  

  • Och din gudmor har missat denna stora händelse! Du kan vara helt lugn, för mig är du alltid en lillkille. För övrigt ska sonen mönstra i morgon. Sånt är svårt att inse. Särskilt som lumpen upphör den 1 juli. Men han var en på tio som får mönstra. Tänk om han blir yrkessoldat...

    By Blogger Götilda, at söndag 31 januari 2010 18:14:00 CET  

  • Man lever så länge man netto bidrar till sin arts fortlevnad.

    Dvs, först så lever man så länge man föder barn.

    Sen så lever man så länge man behövs i barnens liv och hjälper dom föda barn.

    Man slutar ju aldrig att potentiellt vara till gagn för sin avkomma och deras avkomma. Men denna positiva effekt måste vägas mot att man faktiskt förbrukar resurser som kunde gått till de som fortfarande är, eller på väg att bli, reproduktiva. Arter, eller kanske rättare "gentrådar", "slukar" inte sig själva, men går under i konkurrensen mot mer resurseffektiva arttrådar som konkurrerar om samma utrymme.

    De enklare organismerna dör nog ganska fort efter att de slutat yngla av sig. Däggdjur lever (förmodligen) ett par år till efter att infertilitet inträffat, för att ge mat och skydd åt barnen tills de klarar sig.

    Djur med en högre grad av "utbildning" och tradition lever ännu lite längre, dvs människan.

    Men finns det bara x bitar mat och vi har ett barn, en far, en farfar och en farfarsfar, så kan man tänka sig att evolutionen finner det mer lönt att låta far avla ett barn till och låta farfarsfar dö.

    Så det känns inte så konstigt att man dör ett tag efter att man slutat reproducera.

    Men varför slutar man reproducera? Varför inte leva i 1000 år och avge 100 kullar? Förmodligen för att generna förändras snabbare hos arter med högre omsättning. Genom att rensa ut oftare skyndar man helt enkelt på evolutionen. Full fart framåt liksom. Och/eller för att det helt enkelt är billigare att bygga nytt än renovera.

    Men med det sagt så uteslutar jag själv inte evigt liv. Att vi är smarta nog att skriva över vad evolution försett oss med är ju knappast någon nyhet. Spontant känns det inte som att den här singulariteten kommer ske under vår livsstil, åtminstone inte såpass snart att vi är i gott skick nog att underhållas. Det blir en inledningsvis dyr teknologi, och gissningsvis så blir det dyrare att applicera den ju längre förfallet gått (jmfr renovera sommarstuga) så de gubbskruttar som har råd att föreviga sig kommer vara färre än de 50-åringar som har råd med det.

    Till sist är frågan, i en värld med begränsade resurser, vill vi satsa just på åldersforskning? Det är trots allt allmännt ansett att det är hemskare att begrava sina barn än sina föräldrar. Så de sjukdomar/samhällsekonomiska tillstånd som gör att folk idag inte får uppleva gubbskruttstadiet lär ju få de allra mesta forskningspengarna. Och det tycker jag är bra.

    Men Linn och Sofie kanske får leva i all evighet! Tänk vad avundsjuka de kommer bli om tusen år när de är nästan de enda som inte har sina föräldrar kvar.

    Förresten, vad ska vi göra när jorden blir "full"? Har vi lärt oss bo på Mars då? Vill man det? Kommer dom som gör det bli som amerikaner?

    Grattis på födelsedagen!

    By Anonymous Harald, at onsdag 3 februari 2010 02:29:00 CET  

  • Grattis i efterskott!

    Som alltid, dina inlägg inspirerar och jag saknar att lyssna till dina resonemang. Som den lite dummare av oss två ställer jag bara en fråga.

    Hur vet man att man blivit gubbe, och vem bestämmer det? Det kan ju inte gärna vara en själv, och knappast någon i den nära familjen såsom fru och barn.

    Kan man tjäna pengar på certifiera gubbar? :)

    Hoppas din dag var toppen, och att ni alla mår bra!

    (ironiskt nog skriver jag denna kommentar på min egen födelsedag)

    By Blogger Jens, at torsdag 11 februari 2010 23:30:00 CET  

  • Tack alla!

    Grattis själv, Jens!

    Har tänkt blogga, och svara tidigare, har ju läst inläggen när de dykt upp. Men det har varit snö ute och jobb inne och...

    Jag tycker fortfarande att det är svaga argument mot att leva för evigt, men det kan vara som det är med den saken - idag ligger människans öde i teknikens händer och vilka det blir som knallar omkring på mars spelar nog inte jättestor roll.

    Certifierad gubbe. Det vore nåt det :)

    By Blogger Torkel, at tisdag 23 februari 2010 18:52:00 CET  

Skicka en kommentar

<< Home


 
www.flickr.com
Torkel Danielsson's items Go to Torkel Danielsson's photostream