Smaken av förkylning

Det är inte bara lek och harmoni på dagis. De är inte alltid snälla mot varandra, ungarna.

Fröknarna säger att mycket bråk beror på att de tittar på för mycket teve. Det kan mycket väl vara så. Några av killarna som slåss mest är klädda från strumpor till mössa i kläder som det står "spiderman" på. Eller mer passande kanske, som de springer runt och skriker:
-Spidermad!
-SPAAJDERMÄÄÄÄD!
Och sen slåss de, för det gör ju spindelmannen. Att han ibland är en kärlekskrank mes också går nog småbarnen förbi.

En vanlig dag på dagis. Pojke 1 leker med pojke 2. Bägge runt tre år gamla. Pojke 1 är klädd i finfina spindelmannenkläder. Pojke 1 slår pojke 2. Aj aj. Pojke 1 blir förmanad av fröken. Skriker tillbaka. Jag går förbi. Pojke 1 slår till mig...

Sen går det liksom på reflexer. Grabba tag i ungens hand:
-Sådär gör man inte!
Skrik och slag tillbaka. Grabba tag i hela pojken:
-Nej. Man gör inte så. Man slåss inte.
Sen sitter jag ner med honom i ett fast grepp om händerna (tittade på fröknarna som signalerade att det var lämpligast att göra så, och att jag borde akta mig för han kan bitas), och försöker tala lugnande. Vilket ju förstås bara leder till mer skrik.

Så känner jag den, lukten av förkylning. Och jag ser snoret runt hans näsa och på mina händer och armar. Hans skrik, rätt i mitt ansikte, är som en våg av virus som väller mot mig. Smaken av förkylning sprider sig i munnen och ner i halsen. Jag har aldrig upplevt smittotillfället så här tydligt tidigare (jo antagligen förresten - jag har ju varit dagisbarn också en gång). Men skam den som ger sig för lite förkylning. Jag höll i honom tills han lugnade ner sig åtminstone lite och lämnade sen över till en riktig fröken som fick ta hand om tröstningen.

Jag har fortfarande smaken av förkylning i munnen. Och ont i halsen, och det känns lite obehaglig i kroppen. Men det är bättre idag än igår, så det går nog över snart.

Det händer ju att Linn gör något hon inte borde och att jag får sitta med henne tills hon lugnat ner sig. Det känns i hela barnakroppen när det räcker, och då är det dags att trösta och vara nära i stället. Det är nog en viktig del i uppfostran att hålla ut i de stunderna och visa att känslan som ligger bakom:
-Nej.
är:
-Jag bryr mig om dig.