Gipsväggar

Linn sover väldigt bra. Vi var oroliga när Sofie kom och tänkte att Linn kanske skulle vakna på natten om Sofie skrek. Men det går bra, hon har inte vaknat en ända gång som jag kan minnas nu i alla fall.

Somna är däremot svårare. Vi lägger Linn runt tio på kvällen (alldeles för sen enligt BVC, men det passar oss). Sen kan Linn ligga i sängen i mer än en timme och rulla runt och leka med Syster Kanin, Hoppe Hoppe Hare och Torkel-Dockan (hennes favorit mjukisdjur just nu - Torkel-Dockan är en gammal Waldorf-docka som jag lekte med när jag var liten).

Tidigare har vi tassat tyst i lägenheten och försökt kika in genom nyckelhålet för att se om hon inte somnat. Men sen slutade vi. Hon somnar inte snabbare bara för att vi smyger i stället för att gå. Jag har börjat gå in och stoppa om henne också. Ofta ligger hon med täcket på tvärs och försöker få in fötterna ändå. Och det vet väl fler än hon att det kan vara jobbigt. Så då är det bra om pappa kommer och rättar till täcket, tänker jag.

Igår, efter vi lagt Linn, plockade jag i ordning lite kläder som låg slängda runt om i lägenheten. Sen gick jag in med dem till Linns rum för att lägga dem i hennes byrå där det mesta hörde hemma. Linn satt och plockade med Hoppe Hoppe Hare i sängen.

Jag hade hunnit plocka ner hälften av kläderna i byrån när jag tittade upp på Linn igen. Plötsligt blev jag alldeles kall i magen.
-Ki. Kom in hit.
-Jag sitter och ammar.
-Jag tror du måste komma ändå.
Runt Linns hals låg sladden till läslampan som sitter över sängen. Hon hade dragit loss sladden från väggen, lagt den runt halsen, och sen snurrat den flera varv. Det såg ut som en strypsnara.

Sladden sitter fast bättre nu.

Problemet var gipsväggarna. Om man spikar kabelklämmor i gipsväggar behövs bara minimalt med kraft för att dra ut dem igen. Så, om ni känner någon som tillverkar kabelklämmor efterlyser jag nu föjande: kabelklämmor med gipsskruvar i stället för spikar.