Tvååring

Ja må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!

Linn sover när vi börjar sjunga utanför sovrumsdörren. Linn sover när vi kommit in i rummet. På födelsedagsbrickan står en vällingflaska med presenter runtom. Vi drar upp rullgardinen, tänder tre lampor i rummet och tar i igen:

Ja må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!

Linn sover. Vi lägger vällingflaskan i munnen på henne, sätter oss ner och väntar på att hon ska vakna. Efter att hon sovandes druckit halva flaskan öppnas sakta ett öga. Hon kikar försiktigt runt i rummet, som för att se vad som egentligen står på.

-Gomorron Linn! Grattis på tvåårsdagen!

Presenter har blivit lite mer intressant sen i julas. Då, för ett halvår sen, tittade hon mest och var inte så intresserad av att ta reda på vad som fanns i paketen. Nu var det spännande att riva upp presentpappret och dra i snöret. Men mest spännande var alla böcker och kläder, och docka och dockvagn, som låg i paketen. När ett paket var öppnat började hon genast leka med det som var i det. Vi fick plocka bort öppnat och styra in henne på oöppnat för att jag skulle komma till jobbet i tid.

I helgen hade vi tvåårskalas, men Linn var enda barnet. Det blev bra ändå och att det bara var Linn som var barn gjorde ju att hon fick mycket mer upmärksamhet.