Flytten
Oj. Vad mycket saker vi har. Och vad jobbigt det är att flytta.
PeO Ekman (Ekman som i Ekmans transport) kom med banan- och flyttkartonger veckan innan flytten. Vi packade förra helgen. Banankartongerna tog slut.
Onsdagen den 31 januari skulle Ekman komma och lasta in sakerna i sin lastbil. Förra tisdagen packade vi hela dagen. Flyttkartongerna tog slut.
Jag och Ki funderade på hur många fler vi skulle behöva.
-Fem flyttkartonger borde räcka tror jag, sa Ki.
-Jag köper åtta, sa jag och åkte till IKEA.
Farfar ringde och undrade hur flytten gick.
-Har ni köpt flyttkartonger? Det hade ni inte behövt, jag har massor!
Vi tömde förrådet. Vi tömde köket. Flyttkartongerna tog slut.
-Jo, du farfar, alltså de där flyttkartongerna du pratade om.. sa jag inte - jag sa pappa, eftersom han är min pappa. Men han är Linn Lis farfar och konsekvens är bra. Tolv nya flyttkartonger hämtade jag i alla fall.
När Ekmans kom klockan tio var alla kartonger slut igen. Men då var det inte så mycket kvar, och de hade med sig tre kartonger till som det mesta gick ner i. Två timmar senare hade de lastat in allt i lastbilen. Vilken fart de hade. De tog två kartonger i taget. En av de kartongerna fick mig att gå på knäna. De hade visserligen bättre teknik än jag; de använde nåt som såg ut som ett bilbälte, de drog det runt två kartonger och sen bar de kartongerna på ryggen som en kappsäck. Men ändå - kartongerna med böcker var inte lätta.
Efter Ekmans åkt med våra saker slappnade vi av med lite flyttstädning.
Puh, tänkte jag när jag låg i sängen den kvällen. Hos farmor för övrigt, våran säng låg i Ekmans lastbil. Puh, nu är det värsta över. Imorrn åker vi till Linköping, till nya lägenheten, och sen är det nästan klart.
Men jag hade fel. Det var inte över, det var bara stormens öga. Allt skulle göras om.
Oj. Vad mycket saker vi har. Och vad jobbigt det är att flytta.
Men nu när jag skriver det här är det nästan över. Det är bara tio kartonger kvar och de borde vi klara av i helgen. Och jag lägger upp den här posten med vår dator, via bredband från bredbandsbolaget, i vår nya lägenhet i Linköping.
PeO Ekman (Ekman som i Ekmans transport) kom med banan- och flyttkartonger veckan innan flytten. Vi packade förra helgen. Banankartongerna tog slut.
Onsdagen den 31 januari skulle Ekman komma och lasta in sakerna i sin lastbil. Förra tisdagen packade vi hela dagen. Flyttkartongerna tog slut.
Jag och Ki funderade på hur många fler vi skulle behöva.
-Fem flyttkartonger borde räcka tror jag, sa Ki.
-Jag köper åtta, sa jag och åkte till IKEA.
Farfar ringde och undrade hur flytten gick.
-Har ni köpt flyttkartonger? Det hade ni inte behövt, jag har massor!
Vi tömde förrådet. Vi tömde köket. Flyttkartongerna tog slut.
-Jo, du farfar, alltså de där flyttkartongerna du pratade om.. sa jag inte - jag sa pappa, eftersom han är min pappa. Men han är Linn Lis farfar och konsekvens är bra. Tolv nya flyttkartonger hämtade jag i alla fall.
När Ekmans kom klockan tio var alla kartonger slut igen. Men då var det inte så mycket kvar, och de hade med sig tre kartonger till som det mesta gick ner i. Två timmar senare hade de lastat in allt i lastbilen. Vilken fart de hade. De tog två kartonger i taget. En av de kartongerna fick mig att gå på knäna. De hade visserligen bättre teknik än jag; de använde nåt som såg ut som ett bilbälte, de drog det runt två kartonger och sen bar de kartongerna på ryggen som en kappsäck. Men ändå - kartongerna med böcker var inte lätta.
Efter Ekmans åkt med våra saker slappnade vi av med lite flyttstädning.
Puh, tänkte jag när jag låg i sängen den kvällen. Hos farmor för övrigt, våran säng låg i Ekmans lastbil. Puh, nu är det värsta över. Imorrn åker vi till Linköping, till nya lägenheten, och sen är det nästan klart.
Men jag hade fel. Det var inte över, det var bara stormens öga. Allt skulle göras om.
Oj. Vad mycket saker vi har. Och vad jobbigt det är att flytta.
Men nu när jag skriver det här är det nästan över. Det är bara tio kartonger kvar och de borde vi klara av i helgen. Och jag lägger upp den här posten med vår dator, via bredband från bredbandsbolaget, i vår nya lägenhet i Linköping.
7 Comments:
Hehe...
(Jag fasar inför min egen flytt.)
By Daniel, at fredag 9 februari 2007 kl. 00:12:00 CET
Förresten, nu kanske det är dags att ändra titeln på bloggen igen?
By Daniel, at fredag 9 februari 2007 kl. 00:16:00 CET
Jo, det är väl det!
Men till vad..?
Linnköping?
By Torkel, at fredag 9 februari 2007 kl. 22:09:00 CET
Ska du verkligen publicera dina hemska åsikter under din dotters namn? ;)
Vad ska du bygga på nya jobbet?
By bh, at torsdag 15 februari 2007 kl. 07:28:00 CET
Stridsflygplan.
Jag tycker pendlarliv var ett bra namn, tror den får fortsätta heta det tills jag blir ambitiös och bygger om sidan nån gång.
By Torkel, at torsdag 15 februari 2007 kl. 21:17:00 CET
Några förslag på namn:
Toppenliv
Familjeliv
Arbetsliv
Vuxenliv
Mitt-liv (Linköping ligger ju där nånstans i mitten)
Livet efter (skolan alltså :)
There and back again
By Daniel, at fredag 16 februari 2007 kl. 11:08:00 CET
Jakt
Attack
Småbarn
By bh, at lördag 17 februari 2007 kl. 10:32:00 CET
Skicka en kommentar
<< Home