måndag 15 januari 2007

IKEA-mat

Vi gjorde en matplanering igår, för första gången på nåt år. När Linn Li var nyfödd brukade vi göra veckoplaneringar för maten. Varje måltid var planerad så allt man behöver, inklusive vitaminer, mineraler och fibrer, fanns med på tallriken. Linn Li fick förstås sin egen planering när hon blev så stor att hon kunde äta barnmat.

Men så rann det ut i sanden.

Ki säger att jag är som en stekpanna. Jag blir snabbt varm och brinner för någonting. Balkongodling. Digitalbilder. Matplanering. Och sen tröttnar jag. Stekpannan svalnar snabbt. Efter att Ki sagt att jag är som en stekpanna brukar hon lägga huvudet på sned och fråga -Jag undrar om du kommer tröttna på mig också?

Jag försäkrar naturligtvis att jag kommer tröttna på henne lika lite som jag kommer tröttna på Linn Li eller på att sova om natten. -Det är inte så att jag tröttnar, utan att det kommer nya saker som är ännu roligare. Förr eller senare kommer jag tillbaka till matplanerandet. Och det kommer inte komma något som är viktigare än du och Linn Li. Men jag vet inte om jag riktigt lyckas övertyga henne, hon brukar se lite skeptisk ut.

Idag var det dags att köpa all mat vi planerat på COOP på andra sidan stan. Jag bojkottar ICA Maxi ända sen jag insåg att de är nästan lika dyra som ICA Väst. Dessutom hade de inte den sorts diskborste jag åkt dit för att köpa. ICA Maxi har som långsiktigt mål att 50% av deras omsättning ska vara deras egna märken. Alltså har ICA Maxi bara ICA-diskborstar. ICA-diskborstar tycker jag är skräp.

Att flytta en barnfamilj till COOP på andra sidan stan tar lite tid. Så vår stolta matplanerade vecka inleddes med middag på IKEA.

Jag tror alltid att det ska bli så gott att äta på IKEA. De har riktig, nyttig, svensk mat. Och billigt är det också, tänker jag. Så kommer vi till IKEA, går igenom varuhuset, och kommer fram till restaurangen. Redan då har känslan börjat vända, eftersom det är en upplevelse rätt lik radiobilarna på Liseberg att ta sig fram till restaurangen på IKEA. Fast idag var det måndag, så det gick rätt bra.

Menyn är förtroendeingivande; det ser gott ut på bilderna, maträtterna låter som de är goda och nyttiga, och det är billigt. Ki och Linn går och sätter sig, jag beställer. Kassörskorna tittar lite tveksamt på mig när jag kommer med två huvudrätter, två sallader, en barnportion, två dryck, bröd smör och bestick, och en kaffe-på-maten. På en bricka. Hittills har det gått bra. Men när jag tittar ner på maten, som guppar betänkligt nära kanten på brickan, börjar jag fundera på om det verkligen brukar vara så gott som jag tror på IKEA:

Ser inte den där lime-marinerade laxen lite torr ut? Ser inte såsen lite simmig och trisst ut? Är det där de där goda selleri-sticksen Ki beställde från menyn?

Vi äter och kommer ihåg att; visst ja, IKEA-mat är inte så gott ändå. Laxen är torr, såsen är trisst. Selleristicksen smakar som chickybits utan kyckling. Men det går ju ner. Vi blir mätta. Nästa gång vi åker dit har jag hunnit glömma bort att jag inte tyckte om det förra gången.

Vilka människor som sitter i IKEA-restaurangen! Visst, inte alla. Vi var ju faktiskt där. Men det finns en hel del människor där som jag undrar var de håller hus om dagarna. Det känns lite som det är sveriges underklass man möter i IKEAs restaurang. De är tjocka. De är otrevliga mot varandra. Deras barn är smutsiga och skriker och vill ha godis och glass.

Var finns alla de här människorna när de inte sitter i restaurangen på IKEA?

4 Comments:

  • Hmmm, hälsa Ki att hon är en mycket klok och analytisk person. Jag håller med om det där med att tröttna. Man skulle också kunna vända på det och säga "ganska lite uthållighet...". Förklaringen kan ju förstås vara att det alltid dyker upp något roligare. Men jag är helt säker på att detta inte gäller din familj!
    Din mamma Lena

    By Anonymous Anonym, at tisdag 16 januari 2007 19:23:00 CET  

  • En stor skillnad på Ki och på matplanering, hemsidor och annat är att de är aktiviteter medan Ki är en person :)

    Grejen med en familj, som särkiljer den från alla andra familjer därute, är just att den är ens familj och inte kan substitueras bort (även om det finns dom som försöker). Det kan helt enkelt aldrig bli samma grej igen.

    Jag tycker nästan att du borde redigera posten ovan som råkade bli en liten smula arrogant vad gäller "tjock underklass på IKEA". Visserligen är korrelationen mellan klasstillhörighet och övervikt ganska belagd, framförallt i USA, men ett självförstärkande problem hos både underklass och överviktiga är ett bristande självförtroende, och den här typen av nedlåtande smal-övremedelklass-kommentarer kan knappast vara bra för nåns självförtroende och bidrar i förlängningen till mer övervikt och underklass ;)

    PÅ IKEA i Taipei åt vi köttbullar med potatis, jag bytte till och med bort min efterätt för att få 7 extra kokta sverigesmakande potatisar. Men köttbullarna där var bedrövliga faktiskt, dom kom inte ens i närheten av dom jag åt i morse för 20 kronor kilot på ICA Luthagen.

    Fast i Japan så sägs det att IKEA är ett "hett" middagsalternativ; folk åker dit bara för att äta, tillochmed för att dejta, och matförsäljningen där slår alla IKEA-rekord.

    Och en kinesisk ekonom från USA påstod att familjen brukade åka till IKEA för att äta köttbullar, barnen krävde det.

    Så det kanske är olika standard från land till land.

    Kan i alla fall upplysa om att den svenska sylten som säljs på IKEA Taipei står sig väl i pris och kvalitet på den taiwanesiska syltmarknaden, trots det långa transportavståndet från Sverige :)

    By Anonymous harald, at onsdag 17 januari 2007 11:42:00 CET  

  • Oj, oj.

    Jag har visst träffat en öm punkt. På mig själv! Tydligen var det rätt träffande att jag inte är så uthållig, när till och med mamma håller med om det. Men det kanske är bra. Nu vet jag vad jag ska svara på interjuerna när de frågar om mina svaga sidor.

    Arrogansen gentemot den tjocka underklassen på IKEA var kanske inte så snyggt gjort. Men jag har under stora delar av min uppväxt lidit av att vara för smal. För mig är det alltså inte uppenbart negativt att vara tjock, det finns många tillfällen då jag föredragit att vara tjock jämfört med att vara smal.

    Fast, när jag läser det jag skrev ser jag att jag använder ordet tjock på ett rätt nedlåtande sätt..

    Hmm.

    Det var ju faktiskt ett möte med sveriges underklass jag hade där på IKEA. Jag brukar ha såna upplevelser ibland på bensinmackar, och ofta på GeKå's (Ullared i folkmun). Och de var ju faktiskt tjocka. När jag såg dem tänkte jag på det.

    Är det inte att förljuga och försköna världen att skriva bort sånt som inte är politiskt korrekt? Blir tjocka människor verkligen gladare om man inte låtsas om att de är tjocka? Blir nån som är dålig i skolan gladare om alla låtsas som att allt går bra?

    Eller så är det alltid fel att vara elak; att göra världen till en sämre plats. Elakhet är också alltid att kasta sten i glashus - jag är långt ifrån perfekt.

    Ska fundera på om jag tycker det är rätt att skriva om det.

    By Blogger Torkel, at onsdag 17 januari 2007 16:59:00 CET  

  • Jag menade inte att man ska stryka sånt som inte är PK, bara att folk kan ta illa upp.

    Att skriva att underklassen är tjock och otrevlig och har smutsiga barn ger ett lätt arrogant uttryck ;) Speciellt om man kombinerar med tidigare uttalanden; med sax och klister så skulle en kreativ reporter kunna få dig att säga att den "tjocka och smutsiga underklassen ska förnedras när de söker socialbidrag".

    Men jag förstår precis hur du menar, själv brukar jag slås av hur det "folkligt" det är på exempelvis "Kellys" på Medborgarplatsen. Alla lever vi i en bubbla.

    Apropå det här med att tröttna på saker: du får ju mycket idéer hela tiden, och därför måste du av ren självbevarelsedrift tröttna på dom flesta, annars skulle du spränga ditt huvud eller åtminstone din kalender. Om Ki tycker att du hoppar för mycket från det ena till det andra så kanske hon är en sån som håller kvar idéer. Tillsammans skulle ni isåfall vara ett ganska bra team. Tänk om båda var idésprutor, det skulle ju bara bli hysteriskt. Eller om båda bara höll kvar gamla idéer, det skulle ju inte heller bli så bra.

    By Anonymous harald, at torsdag 18 januari 2007 14:33:00 CET  

Skicka en kommentar

<< Home


 
www.flickr.com
Torkel Danielsson's items Go to Torkel Danielsson's photostream