fredag 15 december 2006

Julpub

I måndags fick jag ett mail där det stod att det är en gammal tradition på ABB Corporate Research att de nya ordnar den årliga julpuben. I år planerad till den 14 december. Tre dagars varsel alltså. Gammal tradition ända sen cheferna kom på att de glömt ordna julpub, tänkte jag. Men det var bara för oss (vi fyra som var utpekade som mer nya än de andra) att gilla läget, skicka ut inbjudan och börja planerandet. Det visade sig dock snabbt vara ganska oblodigt. Man beställer catering (40 enheter mat, merparten mackor men även pajer och sallad), köper sprit (120 enheter alkoholhaltig dryck, merparten öl men även glögg och vin) och avhandlar den enda svåra frågan; ska vi ha en aktivitet?

Aktiviteter är svårt. Karaoke kan vara hur kul som helst; fråga nån som varit i Japan! (Det är inte samma sak i Japan. Man har ett eget rum med en egen maskin så man får sjunga mer och man behöver inte höra okända fulla människor skräna utan bara ens egna vänners tappra försök att sjunga sig igenom smells like teen spirit ikapp med Kurt Cobain.) Men att tvinga upp 50+arna på ABB inför varandra en torsdagskväll med mikrofon i handen?

Å andra sidan kan rätt aktivitet verkligen lyfta en kväll till oanade höjder. Rappakalja kan vara hejdlöst roligt och har gett mig kramp i magen av alltför täta skrattatacker mer än en gång. Men kan vi tvinga fram ordvitsig kreativitet ur 40 forskning-och-utvecklingsingenjörer, merparten tekniska doktorer, en torsdagskväll?

Vore det inte kul om vi köpte in tevespel och så kunde vi ha en turnering? Vi bestämde oss för att vi inte skulle ha nån aktivitet. Men kan vi inte ha charader då? Vi bestämde oss för att kanske ha en aktivitet. Eller nånting typ pictionary - rita och gissa? Vi bestämde oss för att det var en bra aktivitet, men att vi ändå skulle kolla in stämningen innan vi drog igång nåt.

Torsdagen kom, jag kokade välkomstglögg och folket trillade så sakteliga in. Sen värmde jag mer glögg och så fick alla ta om som ansåg att starkvinsglögg bör innehålla alkohol.

Det började arta sig, forskning-och-utvecklingsingenjörerna delade in sig i grupper. Exjobbsbordet, seglarentusiasterna, biljardspelarna, gamla rävarna och så ett gäng runt baren som kommit för ölens skull. Vi fyra nya organisatörer stod och delade ut dryck.

Ska vi inte dra igång aktiviteten nu? undrade Pär, en av de nya. Vi bestämde oss för att inte dra igång aktiviteten, eftersom folk verkade ha så trevligt ändå.

Fem minuter senare hade Pär dragit igång aktiviteten ändå. Nu kanske ni tror att det ska komma en stor och pinsam poäng, men det blev faktiskt både kul och lyckat. Pär kom på att det blir roligare om cheferna ritar och deras underordnade gissar. Så det var semifinaler och en grand finale mellan fyra lag ledda av fyra chefer. De ritade saker som reaktiv effekt, BU (Business Unit, alla företag är fulla av initialismer), befordra och Lotus Notes (som Outlook fast sämre, används av hela ABB). Högsta chefen vann. Han såg nöjd ut och de flesta andra skrattade och såg glada ut också, så det var alltså lyckat.

Klockan tolv var festen slut och jag var berusad. Valet stod mellan buss, hotell och att sova på golvet under mitt skrivbord på kontoret. Jag har aldrig sovit på golvet under ett skrivbord på ett kontor tidigare. I mitt berusade tillstånd kände jag att golvsovning måste vara en stor upplevelse som jag hittills gått miste om i livet. Gissa vad jag valde? Jag messade Ki och sa att jag sover över på kontoret i Västerås. Gissa om jag ångrade mig två timmar senare, när jag vaknade under mitt skrivbord kall och med ont i hela kroppen?

Man ska ha respekt för uteliggare. Jag hittade en hög handdukar i ett förråd som jag lindade in mig i och sov sen i entimmasperider med vändpaus emellan resten av natten. Att sova ute varje natt måste vara ett otroligt incitament för att ändra livsstil. Den människa som väljer det livet framför att konfrontera sina inre demoner och stå emot drogerna har ett drogberoende och en uppsättning invändiga demoner jag inte vill drömma om.Rädda BarnenMen jag var faktiskt rätt klar i huvudet idag, det blev ändå fyra-fem timmars sammanlagd sömn och det blev inte så många öl igår att de satte några djupare spår. När jag berättade att jag sovit på kontoret ryckte de mest på axlarna vid fikabordet. Tydligen har det hänt både en och två gånger innan att nattvakterna väckt sovande forskning-och-utvecklingsingenjörer under skrivborden på ABB. Ännu ett i-landsproblem.

8 Comments:

  • Kul post på många sätt:

    1. Min doktorandkompis sov också på sitt kontor samma natt som du sov i ABB, och av ungefär samma anledning (hon har dock 5 min promenad hem, så din anledning kanske var något giltigare)

    2. Hela historien skänker hopp till alla oss som ägnat oss mer åt festfixeri än studier ... att även våra kunskaper kan komma till användning ;)

    3. Historien visar att viktigt folk är roligare än man tror! Precis som du och jag.

    4. Du var inte alls lite berusad ... du måste varit plakat! Annars hade du letat handdukar innan du somnade, och inte efter ;)

    /Sherlock

    By Blogger Harald, at tisdag 19 december 2006 08:55:00 CET  

  • Det är efter bloggposter som denna som jag frågar mig hur smart det egentligen var att säga:

    -Internet är verkligen fantastiskt, mamma, jag har böjat blogga nu också och det är faktiskt jättekul. Gå in här så kan du se!

    Mammor har ju en viss tendens att tycka att alkohol bör intas i mindre mängder än adjektiv som plakat antyder. Oavsett ålder, samt eventuell myndighet och civilstatus, på det barn som intar den. Har du inte samma problem själv? Din blogg gör det ju inte direkt troligt att du är nykterist.

    By Blogger Torkel, at tisdag 19 december 2006 23:07:00 CET  

  • Det här kommer du sakna när du flyttat till Linköping. :)

    By Blogger Daniel, at måndag 25 december 2006 20:12:00 CET  

  • Förvisso.

    Kan bara hoppas att de har i alla fall någon liten surrogatsparlåga till socialt liv på SAAB.

    By Blogger Torkel, at tisdag 26 december 2006 09:41:00 CET  

  • mmm ... har du tagit bort min kommentar här eller var det den som Blogger betade bort?

    By Blogger Harald, at fredag 29 december 2006 16:13:00 CET  

  • den som blogger betade bort?

    Jag har inte rört nåt. Men sen jag bytte till blogger beta google blogger eller vad det hette så är det olika login system hela tiden och jag har tapaat en del kommentarer jag skrivit själv.

    By Blogger Torkel, at fredag 29 december 2006 21:47:00 CET  

  • jag hade skrivit värsta smarta kommentaren ...

    Den var ett svar på din oro för vad vpåra nära och kära ska tro när de läser på våra bloggar.

    Jag skrev nåt i stil med "men är det bra att våra nära och kära inte vet vad vi pysslar med?" apropå din kommentar om att din mamma kanske läser bloggen.

    Internet innebär på nåt vis en återgång till det gamla bysamhället och dess sociala kontroll. Fast något bättre - man har ju fortfaranade möjlighet att vara lite selektiv i vad man skriver ...

    Lyckligtvis orkar inte Yuqin läsa min blogg, jag har skrämt bort henne med politiken ;)

    By Blogger Harald, at onsdag 3 januari 2007 22:15:00 CET  

  • Nu läser snart alla jag är släkt med och känner den här bloggen. Ringarna på vattnet sprider sig. Känns både kul men också lite kravfyllt. Inte bara mina tankar rätt ut på nätet längre, när till och med Mormor och Morfar läser.

    Är bysamhällets återkomst bra då? Det är lite 1984 över det; storebrorssamhället är här tycker jag mig ha läst.

    Vi satt på bussen en dag och en psykstörd kvinna började fråga:
    -Vad heter er dotter? (Linn, svarar jag osäkert)
    -Är ni gifta?
    (Ja, svara jag och tittar på människan för att se vad hon är ute efter)
    -Vad heter du?
    (ok, hon är störd, tänkter jag och svarar Torkel)
    -Vad heter din fru?
    (Ki heter hon, men nu får du sluta)
    -Var bor ni?
    (här tröttnade jag och svarade inte)
    -Hej Linn!
    (jag ignorerar henne)
    -Ki! Hej Ki!
    (Sluta! Du skrämmer oss! ryter jag)

    Hon gick av och sa hej då några hållplatser senare. Men, herregud, jag ville inte att hon skulle veta vad vi heter när jag satt där på bussen. Hon kan ju få för sig vad som helst, tänkte jag och spände kroppen beredd till att slåss för min dotter om hon skulle försöka ta Linn Li i barnvagnen. Allvarligt, jag tänkte så!

    Efteråt tänker jag väl att hon säkert bara var en vänlig och barnkär, men något mentalt och socialt obegåvad, kvinna. Inget att oroa sig för alls. Men då. Då ville jag inte att hela vårt familjealbum ska ligga på nätet. Tänk om nån börjar förfölja oss och tränger in i våra liv!

    Rädsla är farliga saker.

    By Blogger Torkel, at lördag 6 januari 2007 18:01:00 CET  

Skicka en kommentar

<< Home


 
www.flickr.com
Torkel Danielsson's items Go to Torkel Danielsson's photostream