Bus eller godis!

Lördag hos familjen Danielsson. Lek ute, promenad till stan, storhandling på coop. Fiskgratäng till middag.

Jag står där och lagar mat, tre kastruller på spisen, ugnen varm, ska hälla sås på en gratäng och samtidigt förbereda nästa sås (måste laga en som Sofie kan äta och en åt oss andra - det blir 12-15 portioner sammanlagt när vi lagar fiskgratäng). Fullt upp alltså.

Då ringer det på dörren.

-Ta det nån annan! Jag lagar mat!, vrålar jag upp.

Linn hinner först. Hon öppnar dörren. Sen hör jag nån som säger
-Buh!

Har ni sett "Män som hatar kvinnor" på bio? Det finns en scen där, när Salander och Blomkvist är inne och smyger i nån gammal gubbes hus (en nazistisk släkting kanske?). Och så kommer gubben upp bakom dem med ett gevär. När jag såg den på bio skrek halva salongen av fasa. Nästan lika högt som Linn skrek. Panikrädsla. Gutturalvrål. Sprang iväg.

Sofie stod i trappan, hytte med fingret mot pojken med grön dräkt och mask i dörren
-Han skrämde Linn!

-Eh... bus eller.. godis? hördes en rätt spak pojkröst.

Men han fick inget godis, fiskgratängen höll mig vid spisen, och Ki hade fullt upp med att trösta Linn.

Flygteknik 2010

Kom hem från Stockholm och Flygteknik 2010 för några timmar sen. Två dagar flygteknikkonferens har fyllt huvudet med idéer och inspiration.

Bra: mycket spännande händer! En brittisk professor berättade om biobränsle från alger - sånt tycker jag vi borde satsa mer och då framförallt "på riktigt" för att visa att det är ekonomi i det. Fantastiskt kul att träffa experter och få chans att prata och fråga i pauserna. Ganska få deltagare (300) gjorde att man kunde få åtminstone lite överblick.

Sämre: hög medelålder. Lite för lite fokus på UAV:er tyckte jag.

Man kanske skulle dra igång nåt projekt och bygga UAV:er?

Det är så man vill gråta

Krigen i Irak och Afghanistan tar enorma resurser i anspråk. Varje soldat ska ha utrustning och mat. Varje droppe diesel ska köras med lastbil från Pakistan. Pansarvagnar flygs in med flygplan.

Och så denna inkompetens:

The saga of Mr. White (real name Timor Shah) and Mr. Pink (Nadir Khan) is only part of the story, but deserves an airing. After Mr. White was killed by Mr. Pink, he then fled into the protection of the local Taliban while his men continued to work as security contractors for Armor Group at Shindand Airbase for more than a month. They were eventually fired for supplying intelligence about the base to Mr. Pink, who the U.S. military eventually identified as a “mid-level Taliban manager.”

Det är så man vill gråta, de hyr in skurkar för att agera vakter, och efter att skurkarna skjutit varandra, blivit skjutna av amerikanerna, och bevisat sig vara talibaner - så fortsätter man använda de som vakter.

Det finns nog bättre exempel på inkompetens där ute (wikileaks borde ju kunna bjuda på en del...). Men det här räcker för att illustrera problemet.

Vad göra - lämna Afghanistan? Då tar talibanerna över, med droger och terror, och kan destabilisera ännu mer av regionen.

Vad göra - mer trupper? Det hjälper nog inte. Uppror kan möjligen kväsas med våld - men det var väl knappast Gestapo/Stasi/KGB vi var ute för att skapa i Afghanistan.

Vad göra - kämpa på och hoppas att vi bit för bit kan bygga upp en ekonomi och en infrastruktur som gör att landet kommer på fötter igen? Jo, ungefär så borde det väl bli. Men det måste få kosta rejält med pengar, lika mycket som vi satsar på militären. Mitt förslag: bygg en järnväg genom Ryssland till Afghanistan och subventionera handeln.