Sir Väs

Det är inte sant. Klockan är fyra på morgonen, första dagen på första veckan på länge när barnen äntligen skulle vara friska. Och vad väcker oss? Jo, Sofie kräks. Ki vaknar lätt och hann springa till badrummet. Sen sitter vi och spekulerar om det kan vara så att hon fått för mycket att äta, eller kanske fick hon i sig något olämpligt igårkväll, eller kanske hostade hon bara till lite överambitiöst? Men sen kräks hon igen. Och sen ytterligare två gånger till innan väckarklockan ringer och berättar att det är morgon på riktigt.



Den här våren har inte varit rolig när det gäller sjukdomar. Roligare var det i lördags: vi tog bilen först till ICA, för att köpa bullar, och sen till eklandskapet, för att äta upp bullarna. Lite kallt i vinden men härligt i lä. Fåglarna bråkade som galningar.



Jag och Linn gick och pluppade stenar. Alltså, Linn pluppade stenarna och jag tog kort på fåglar som bråkar. Det var lite intressant - det var inte samma sorts fåglar som bråkade. Två helt olika arter gick igång och attackerade vara-
-Väääs!
-Eh, hej svanen.
-Väääääs!!
-Jasså, du är lite sur du också idag?
-Väääääääääääs!!!
-Men, jag var här först!
-VÄÄÄÄÄÄÄÄÄS!!!
-Flyttar du på dig om jag tar kort på dig? Akta dig, jag kommer lägga upp bilden på nätet!



-VÄÄÄÄÄÄÄÄÄS!!!
-Jasså, inte det. Nehepp, då blir det väl jag som får flytta på mig då...